(Del av nyhetsbrev 14/11-17)

Det subtila i yogan är nog det jag älskar allra mest.
Känslan, vibrationerna, det osagda, respekten, ödmjukheten.
Den innerliga glädjen, värmen, stillheten, flödet.
Djupet, passionen, kärleken.
Alltid kärleken.

Vi har pratat mycket om detta, mina kursare och jag denna terminen. Kanske framförallt i kurserna ”Yoga för ro”. Ibland med ord och ibland utan. Genom andning, tystnad och att känna det i kroppen både i rörelse och i vila. Det är så viktigt. Att hitta till, eller kanske hitta tillbaka till, sin själv-kärlek.
Kraften inuti.
Ljuset som aldrig flackar.
Det låter så klyshigt och/eller uttjatat men det är så viktigt. Att hitta tillbaka till kontakten med sig själv. Att inse att vi själva är det vi behöver och längtar efter.
Att hålla sig själv.
Ömma för sig själv.
Att se och omfamna sin egen mänsklighet.

Yogafilosofin smyger in. Som en dimma eller kanske behagligt varm ånga.. plötsligt får vi ett ögonblicks paus från tankar, förmimmelser, känslor och bara ÄR. Ibland är det andetaget som gör att allt landar, lossnar, smälter.
Ibland en mjuk rörelse i kroppen som öppnar upp och lämnar plats och DÄR.
ÄR
DU
Fortsätt upptäck. Tillåt dig själv att känna. Du förtjänar allt.
Du saknar inte kärleken.
Den finns här. I dig och den tar aldrig slut.
Håll dig själv mjukt och gör det så ofta du kan.
Lyssna. Stanna upp. Hitta tillbaka. Inget finns utanför. Allt finns inuti

/ Linda Wikström